Jag tror att det är allmänt känt att macaron-bakning kan vara en utmaning. Dock hade jag inte i min vildaste fantasi trott att jag skulle misslyckas så fatalt som jag gjorde i afton. Jag är uppriktigt sagt lite i chock.

Receptet jag testade kommer ifrån Lomelinos tårtor, är ett av de mindre komplicerade varianterna jag har sett och jag följde det till punkt och pricka. Men se här så det såg ut på plåten efter första spritsningen:

Smeten flöt ut trots att jag tyckte att jag hade testat konsistensen. Det bara rann och rann. Varpå jag vände lite till med spateln i smeten och försökte igen. Men det gick inte bättre utan nu rann smeten direkt ur spritsen när jag skulle spritsa, inget motstånd alls.

Jag misstänkte att smeten inte gick att rädda, varpå jag slängde hela alltet och blev allmänt sur. Kvällen blev knappast bättre av att min lax- och räklasagne, den som alltid blir galet god, blev synnerligen torr och tråkig. Hurra.

Men skam den som ger sig! I shall conquer this, I shall! som Mr. Darcy säger när han har blivit ratad av Ms. Elizabeth Bennet. Efter att han har fäktats ni vet. Colin Firth-versionen. Detta uttalande förekommer dock inte i boken.

I alla fall, mina tänkbara felkällor:

1. Marängen var inte tillräckligt styv innan jag vände ner mandelflorsockret. Jag kunde utan problem vända bunken uppochner, men kunde kanske ha kört den lite längre.

2. Jag vände ner mandelflorsockret med för kraftiga tag. Skulle jag ha varit mer försiktig?

3. Äggvitan var för gammal. Kan det ha varit så enkelt?

4. Det finns ingen genväg till den perfekta macronen. Ett enkelt recept är ett dåligt recept. Den enda vägen är sockerlag, godistermometer  och ett stort mått av exakthet.

Vad tror ni kära läsare? Har ni några bra tips och tricks?

Jag säger som Kungen, nu vänder vi blad. Denna dags misslyckaden läggs till handlingarna och i morgon ska jag försöka igen!